'

29/3 Måndag

måndag 29 mars 2010 Tartu, Estland

Godmorgon gott folk efter ansiktsmaskerna och hårinpackningen igår så har vi sovmorgon eller frukosten serveras som vanligt 9 men vi får chilla till 12 innan ålderdomms hemmet.
Nu sitter Vicky och kollar på bilder, Iza halv sover och jag tog tillfället i akt att skriva lite. Tiden här har gått så fort eftersom vi alltid har haft något att göra annars har vi hittat på något.
I mina ögon har vi sett det värsta man kan se och då menar jag ryssarna att jag inte började gråta av berördhet, är offatbart jag förstår inte hur jag kunde hålla samman.
Dom ryska medborgara som inte har några rättigheter i landet säljer sig själva för att kunna överleva samt tigger, igår var vi på marknaden och när marknaden stängde stod dom där och skulle gå in och se om någon lämnat något ätbart till dom. Ryssarna lever som barnen i Afrika skillnaden är att dom bor i dessa skjul när det är minus grader innuti så har dom lagt papp och tidningar som golv och det går inte att ta bart pga allt mögel. Det dom lever i är inte hälsosamt och jag kan inte tänka mig att snittåldern är speciellt hög, samt så får dom massa barn som dom föder i dessa skjul. Dom är så hatade av hela landet att dom inte ens får rättigheten att vara välkommen och det konstiga är att dom inte är välkommen till sitt hem land heller.
Jag kan inte sätta mig i den grymhet dom lever i och är nära intill förbannad på estländarna. Dom kastar sten i glas hus så att säga. Dom blev illa behandlad av ryssarna men behandlar dom stackarna som är kvar lika illa. Det finns ett barnhem en bit här ifrån där vi inte varit som det bor ryskabarn i och det är en ukrainare som äger det och dit smyger estniska lärare för att ge dessa oönskade ryskabarn undervisning. Grymhet i världen, kan inte sluta tänka på det här. //pamela

Kl 17.00 var vi till en familj som hade två barn varav den yngre som heter Kelly var utvecklingsstörd, vi gav dem leksaker och kläder och vi blev bjudna på typiska estninska mackor. Kelly kunde inte se någonting när vi var där för hon hade genomgått en ögonoperation och därför var hon blind just då. Den äldre dottern bjöd på en liten show, hon hade en väldigt bra sångröst som utstrålade en annan typ av lycka. Det var som en slags tröst i sången och när hon sjöng så började Kelly dansa och tyckte det var jätte roligt.
Kvällen blev lugn här i Tartu, vi sitter nu på ett fik och har ätit lite mat och bara sitter och myser. / Vicky Iza