'

Vi säger alldeles för ofta "ja" till någonting som vi egentligen inte vill göra eller ens mår bra av att göra, bara för att andra ska tycka om oss. Eller för att vi är rädda att de ska bli besvikna på oss. Men vi kan inte gå igenom livet utan att göra andra besvikna.

29/3 Måndag

måndag 29 mars 2010 Tartu, Estland

Godmorgon gott folk efter ansiktsmaskerna och hårinpackningen igår så har vi sovmorgon eller frukosten serveras som vanligt 9 men vi får chilla till 12 innan ålderdomms hemmet.
Nu sitter Vicky och kollar på bilder, Iza halv sover och jag tog tillfället i akt att skriva lite. Tiden här har gått så fort eftersom vi alltid har haft något att göra annars har vi hittat på något.
I mina ögon har vi sett det värsta man kan se och då menar jag ryssarna att jag inte började gråta av berördhet, är offatbart jag förstår inte hur jag kunde hålla samman.
Dom ryska medborgara som inte har några rättigheter i landet säljer sig själva för att kunna överleva samt tigger, igår var vi på marknaden och när marknaden stängde stod dom där och skulle gå in och se om någon lämnat något ätbart till dom. Ryssarna lever som barnen i Afrika skillnaden är att dom bor i dessa skjul när det är minus grader innuti så har dom lagt papp och tidningar som golv och det går inte att ta bart pga allt mögel. Det dom lever i är inte hälsosamt och jag kan inte tänka mig att snittåldern är speciellt hög, samt så får dom massa barn som dom föder i dessa skjul. Dom är så hatade av hela landet att dom inte ens får rättigheten att vara välkommen och det konstiga är att dom inte är välkommen till sitt hem land heller.
Jag kan inte sätta mig i den grymhet dom lever i och är nära intill förbannad på estländarna. Dom kastar sten i glas hus så att säga. Dom blev illa behandlad av ryssarna men behandlar dom stackarna som är kvar lika illa. Det finns ett barnhem en bit här ifrån där vi inte varit som det bor ryskabarn i och det är en ukrainare som äger det och dit smyger estniska lärare för att ge dessa oönskade ryskabarn undervisning. Grymhet i världen, kan inte sluta tänka på det här. //pamela

Kl 17.00 var vi till en familj som hade två barn varav den yngre som heter Kelly var utvecklingsstörd, vi gav dem leksaker och kläder och vi blev bjudna på typiska estninska mackor. Kelly kunde inte se någonting när vi var där för hon hade genomgått en ögonoperation och därför var hon blind just då. Den äldre dottern bjöd på en liten show, hon hade en väldigt bra sångröst som utstrålade en annan typ av lycka. Det var som en slags tröst i sången och när hon sjöng så började Kelly dansa och tyckte det var jätte roligt.
Kvällen blev lugn här i Tartu, vi sitter nu på ett fik och har ätit lite mat och bara sitter och myser. / Vicky Iza

27/3 Lördag

måndag 29 mars 2010 Tartu, Estland

Vaknade upp vid 8 för att fixa oss lite innan frukosten klockan 9. Vi satte oss i den nya p8p bilen och åkte till macken där vi tankade lite för att sedan bege oss till Swedbank in Estonia. Väl inne på banken var dom surare än dom suraste i Estland jag (Pam) har aldrig riktigt gillat Swedbank. Sedan åkte vi till Margot där vi lastade av alla saker i bussarna och laddade upp med lite leksaker inför Kyrkan och barnmötet, kaffet stod och väntade på bordet efter vi var klar med att lasta av hos Margot. Klockan slog 12.00 och barnmötet i krykan började och där va vi tre halft blonda tjejer som lyssnade på Gud på estlädska och vi är inte ens kristen. Vi lekte lekar med barnen och tog massa bilder, i slutet av denna två timmars Bibel läsning fick vi dela ut leksaker och påskägg som barnen roffade åt sig. Efter det åkte vi till en ensam mamma med två barn som vi gav saker till. Hon blev jätte rörd och fällde några tårar.
Vi var på ett ställe där de hade öppet 24 timmar om dygnet och man fick max bo där i 6 månader. Där fick barn som hade de jobbigt hemma bo man även hemlösa barn, mammor med barn bodde också där. De fick lite leksaker av oss och de blev uppskattade. Mammorna var väldigt skygga och gick in på dera rum när de såg oss, jag (Iza) frågade om man fick fotografera därinne, man fick de, men inte på deras ansikten, endast bakifrån.
Ett annat ställe vi var på var hemma hos en kvinna som tog hand om 8 pojkar i ett inte allt för stort hus. När vi kom in där så såg vi att en av de mindre pojkarna hade massa gröna prickar i ansiktet, vi tänkte inte så mycket på de utan trodde att han hade fått tag på en penna och lekt med. Men när vi frågade varför han såg ut så så sa hon att han hade vattkoppor, och pamela spratt upp som en tupp och sprang ut därifrån, hon har nämligen inte haft de än och är inte immun.
Ännu ett barnhem stod på schemat idag och där lämnade vi också lite leksaker, Drottning Sylvia och prinsessan Madelene hade varit där och de stödjer nu detta barnhem. Dåligt hade de det inte eftersom det får pengar från en kunglig fond, så för oss så kändes det som om våra leksaker kunde gått till de mer behövande. Efter en händelserik dag så for vi tillbaka till vandrarhemmet och vilade lite. Sedan drog vi ut och åt lite mat på ett mysigt ställe.

/pam